Vätternrundan

För snart två år sedan började jag på B3IT och var då en riktig soffpotatis som knappt tränat något under hela livet. Igår genomförde jag Vätternrundan under de sämsta förhållandena sedan 1961 och detta är mycket tack vare B3IT som genom satsningen Team B3IT fick mig att intressera mig för träning. Även allt pepp man fått hela tiden av ens kollegor i bolaget har inspirerat en massor.

Vätternrundan var min första tävling i en klassikersatsning tillsamman med ett gäng kompisar. Vi var totalt 10 personer som startade ihop i Vätternrundan och kände mig riktigt förberedd med 155 mil i benen och två genomförda lopp innan (Hjälmaren runt och Siljan runt). Båda dessa lopp var i regn så jag hade bra koll på vad som krävdes i klädväg.

Vi skulle starta 22:50 och i god tid innan hämtades nummerlapp och käkade en rejäl middag i form av pasta och lasagne.

Vid start var det klarblå himmel och ca 11-12 grader varmt. Vi hade planer på att ta det lugnt i början för att inte gå ut för hårt, vilket vi också gjorde. Vi hade ca 2 sekundmeters motvind vilket knappt kändes så det rullade på lugnt och fint. Första 6 milen var det dock tre krascher runt om oss pga av att folk tappade flaskor, detta var lite otäckt men som tur var drabbade det inte oss. Detta fick oss dock att inse vikten av att inte dricka mitt i klungan.

Med erfarenhet från Hjälmaren runt hade vi bestämt att ingen annan fick ansluta till vår klunga utan vi ville köra själva. När vi körde Hjälmaren runt tillät vi folk åka med oss vilket snabbt gjorde att vi tappade kontrollen på klungan.
Däremot kunde vi inte hindra att folk lade sig bakom oss, så vid första depån hade vi en rejäl svans (säkert 50-60 cyklister). Men det skadade inte oss så länge de höll sig bakom oss.

Vi hade bestämt att vi skulle stanna vid alla depåer, vilket var ganska skönt och man fick i sig den energin man behövde.

I depån i Jönköping var det riktigt gott med lite köttbullar och mos efter att tidigare mest käkade energibars och släta bullar. Kändes som alla var vid gott mod och resan hit hade gått riktigt bra och hittills hade vi sluppit regnet.

Efter detta stopp blev det dock värre, det började regna. 3 mil senare i Fagerhult hällregnade det och det skulle det fortsätta göra de kommande 10 milen. Det goda humöret försvann lite i takt med regnet och att alla började bli nedkylda. Positiva var dock att vi nu hade medvind i 15 mil och slapp ha regnet mot oss. Jag hade timmarna innan vi åkte till Motala köpt en cykelregnjacka vilket jag var riktigt glad över.

När vi åkt 177 km var vi Hjo där det serveras lasagne. Var skönt att komma under tak en stund och få lite värme. Jag var lite kall, men det kändes ganska ok. Här valde två i vår klunga att bryta, mycket pga av ett de tränat alldeles för lite innan (10-15 mil). Två valde också att dra före och köra lite hårdare för att få upp värmen, de kom vi dock fatt i depån i Karlsborg.

Så klungan som lämnade Hjo bestod av sex starka och för att hålla värmen drog upp tempot en del. Stämningen var också riktigt god och alla var vid gott mod och fast beslutna om att slutföra loppet

Kommer inte ihåg exakt när det slutade hällregna, men var nog runt 22-23 mil in i loppet och 3-4 mil innan mål slutade det regna helt och solen tittade fram. Alla var förvånansvärt pigga och kunde hålla det tempo vi hade utan att det blev luckor. Jag fick dock rejält problem med ryggen sista 4 milen, men med stöd från bl a Johan Svensson kunde jag klara mig i mål. Var framförallt i uppförsbackarna jag inte kunde trycka ifrån pga av ryggsmärtorna. Jag visste dock att jag skulle få problem med ryggen innan loppet och var bara glad att det dröjde så långt in i loppet innan det ställde till problem för mig.

I sista depån, drygt 2 mil innan mål, åkte regnjackan av. Var nu varmt och skönt, så vindväst räckte gott och väl. Ca 45 minuter senare gick jag i mål tillsammans med mina klungkamrater, en obeskrivlig känsla att ha lyckats slutföra Vätternrundan.

Vid mål stod min fru Jennie och mina barn och väntade på mig. Riktigt skönt att bli mött av familjen när man gick i mål. Var väldigt känslosamt att gå i mål och inse att man klarat av det, så himla stolt över mig själv. Också tacksam till alla i klungan för att vi hjälpte varandra att hålla humöret uppe och stödja varandra, hade varit betydligt tuffare om man inte haft stödet av varandra.

Efter målgången var det riktigt gott med lite mat och en öl, även om det bara var en lättöl.

Vår sluttid blev 14 timmar och 19 minuter, ca 12 timmar av dessa cyklade vi och resten var depåstopp. Skulle tippa att vi cyklade i regn 17 mil och 10 mil i hällregn.

/Daniel

One response to “Vätternrundan

  1. Riktigt inspirerande! Det är aldrig för sent:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s