Den utlovade fortsättningen

Jag hade bara jobbat på B3It i ett par veckor när det i mars kom ett erbjudande om simlektioner. Vatten är mitt element, så det var lätt att haka på det erbjudandet.
Men när jag säger att vatten är mitt element, så menar jag att jag gillar att bada.
Att nedsänka sig i ett skummigt, hett badkar. Att göra bomben från en kalkstensklippa ned i ett turkosgrönt, varmt medelhav. Att kroppssurfa i bränningarna på en milslång sandstrand i något exotiskt land. Simning, var förvisso något jag tyckte om, men det utfördes enbart sporadiskt i form av bröstsim i makligt tempo, med huvudet högt över vattenytan för att kunna parera aggressiva pensionärsdamers plaskande i de överfulla banorna på allmänhetens simning.

Det fanns inte ens i mitt medvetande att folk tävlar i att simma mellan olika öar och sen springa över nämnda öar och simma till nästa ö osv i all oändlighet. Våtdräkt, tja det var något man har för att inte bli så röd om skinkorna när man åker gummidäck efter snabb båt.
Jag är inte, och kommer aldrig identifiera mig som, en sportig person. Snarare tvärtom. Jag svär och byter kanal när radion går över till sportnytt. Jag har ingen aning om hur många medaljer Sverige tog i OS, och så kommer det förbli. Min identitet är byggd på att jag är hjärna, kroppen är bara förpackningen som följde med på köpet, och om man nu ska använda den till något så är det njutning, inte späkning.

När jag dök upp till första simträningen så insåg jag snabbt att jag var något av den udda fågeln (fisken?) . Jag var så ignorant att jag inte ens visste att det inte heter crawl, det heter frisim. Resten av gänget sa saker som, ” jag får lite problem med andningen efter 1500 meter”.
Själv hade jag ingen aning om HUR man simmar ens två tag frisim.
Men jag lärde mig!
Och det var kul!
Och jag hoppade ur sängen och hojade till Kronobergsbadet strax före sju varje torsdag hela våren MED GLÄDJE (detta gäller alltså en person som sällan kliver ur sängen före halv åtta frivilligt). Missade inte en träning!
Jag kommer alltid att bära större likheter med en säl än med Therese Alshammar. Men en sak har vi gemensamt, sälen, Therese och jag: vi tycker det är roligt att simma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s